| Bangkoks historia
Den 6 april 1782 blev Bangkok (Khrung Thep på thailändska) officiellt Thailands huvudstad. Generalen Thong Duang hade flyttat huvudstaden från Thonburi, som tidigare var Siams huvudstad, till den östra sidan av Chao Phraya-floden. Avsikten att ändra huvudstadens lokalisering hörde ihop med viljan att skapa ett nytt ståtligt Ayutthaya. Det fantastiska Ayutthaya hade längre tillbaka i tiden plundrats och förstörts av burmesiska och laotiska krigare och rämnade för gott 1767.
Marken som Bangkok ligger på är förhållandevis ung — den började stiga upp ur havsytan för omkring 1.500 år sedan. Floddeltat hade under lång tid spottat ur sig slam som till slut kommit att skapa fast mark. Området var rikt på fisk och skaldjur, något som troligen var till belåtenhet för de tidiga bosättare som började bygga stylthus på delar av den mark där Bangkok idag ligger. Ayutthaya skimrade under denna tid fortfarande och olika vattenvägar var viktiga för stadens fortsatta glans. För att korta ner stadens avstånd till havet grävdes en ny kanal från floden till Siambukten. Ganska snart började vattnet erodera kanalväggarna och med tiden blev den nya leden huvudväg för vattenflödena. Bangkok låg på kanalvägens östra sida.
När Ayutthaya så småningom föll påbörjades ihärdiga återerövningsförsök av Siams armé, ledd av Phya Taksin. Till slut lyckades de burmesiska krigarna jagas bort. Ayutthaya var dock en sargad stad som sett sina bästa dagar varför Phya Thaksin, som senare kom att bli kung, valde att flytta huvudstaden till Thonburi på Chao Phrayas västra sida, mittemot Bangkok.
Phya Taksin gjorde sig osams såväl med Siams munkväsende som dess överklass, något som ledde till att han till slut bragdes om livet. General Thong Duang blev Siams nye ledare. Thong Duang hade fått hjältestatus genom att han återerövrat en åtrovärd Smaragdbuddha från Laos. Att bygga en huvudstad på Chao Phrayas östra bank var en del i ceremonin där Thong Duang kröntes till Rama I. Thong Duang blev först ut i den nuvarande Ramadynastin. De kinesiska handelsmän som bott på den plats där det nya palatset och det kungliga tempelområdet skulle byggas, valde att flytta aningen söder över till området Sampeng som idag är hjärtat av Chinatown. Den delen av staden där palatset började byggas gick under namnet Rattanakosin, som betyder Smaragdbuddhans viloplats. Stadsdelen går än idag under namnet Rattanakosin eller ”gamla stan”.
De kommande kungarna tog var och en egna initiativ till stadens utveckling. Rama III öppnade exempelvis Bangkok för utlänningar. Den första ordentliga gatan färdigställdes 1863. Under Rama IV började fler och fler asfalterade vägar att byggas. Med en mer etablerad infrastruktur började handeln att öka och det dröjde inte länge förrän europeiska köpmän slog sig ner. Området där Silom idag ligger var populärt bland västerlänningarna. Staden började samtidigt locka alltfler lycksökare ifrån olika delar i Asien. Under Rama V började staden få alltfler europeiska inslag. Rama V var nämligen förtjust i västerländsk arkitektur och tyckte om kombinationen av thailändskt och europeiskt. Inte minst hämtade Rama V inspiration under sina resor till Europa, däribland Sverige. I början av 1900-talet öppnade stadens första industrier. I samband med krigen i Indokina började även amerikanarna sätta sin prägel på staden.
Idag är Bangkok en modern huvudstad med såväl Skytrain (BTS) som tunnelbana (MRT) — inslag som är grundläggande för ekonomisk expansion och tillväxt. Ett svårräkneligt antal skyskrapor breder ut sig över Bangkok och lägger skuggor över alla de skjulhus som utgör bostad för en stor del av stadens mindre bemedlade invånare. Idag är diskrepansen mellan fattigdom och rikedom kanske tydligare i Bangkok än på många andra ställen i världen.
|
